Sova ensam?

Det är nästan läskigt hur beroende man kan bli av en annan människa.
Jag och Dennis har bott ihop i åtminståne ett halvår och nästan inte varit ifrån varandra en enda natt. Senast var när han låg på sjukhuset i början av december.
Nu när vi har flyttat ur vår lägenhet och går och väntar på att få flytta in i den nya lägenheten så måste vi bo någonstans så länge. Det var hos mamma och hennes kille som vi kunde ha katterna, så det blev ju ganska naturligt att "vi" flyttade hit så länge. Men då får Dennis hemlängtan eller nåt, och tredje natten bestämmer han sig för att sova hemma. Jag vill naturligtvis sova med honom, för mig spelar det inte någon som helst roll var vi sover. Men för katternas skull kan inte jag välja fritt. Så nu får jag vara utan min älskade i natt.
Vad liten man blir helt plötsligt! Vad gör jag nu om jag drömmer någonting hemskt och inte kan krypa upp och lägga mig på hans bröst?
Haha, vilken tönt jag är!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0